torsdag 2 maj 2013

Hej, jag heter Petra och jag lider av stillebenskräck.


När jag hör ordet stilleben så tänker jag alltid på min bildlärare från högstadiet och de otaliga stilleben han tvingade oss måla. Han fullkomligt älskade stilleben och lika mycket som han älskade dom, lika mycket avskydde vi dom. Jag vet inte hur många gånger vi kom in i klassrummet och såg en kanna vatten och två äpplen arrangerade mot svart bakgrund framme på katedern och förstod att det var dags för stilleben igen.


Trots denna djupt rotade skräck gentemot stilleben sedan barndomen så har vi en hel del stora och små stilleben (men jag väljer ofta att kalla dom arrangemang istället för att minska skräckparallellerna till gamle bildläraren) hemma. Jag flyttar om, plockar fram och ställer bort så fort andan faller på. Ibland får ett arrangemang stå orört ganska länge och ibland byts det ut efter bara någon dag.


I en 13-årig killes rum får man arrangera sitt stilleben lite mörkare, lite taggigare och lite tuffare för att det ska få stå kvar.


Ja, även jag har fallit för bokvikar-trenden. Detta roliga tidsfördriv som ger ett resultat som egentligen inte fyller någon vettig funktion alls. Tur då att man kan göra ett stilleben med dom.


Fler stilleben (förhoppningsvis helt vattenkanne- och äppelfria ;)) hittar ni denna tematorsdag
hos Fabriken.

9 kommentarer:

  1. Tror du kan avskaffa skräcken nu för du kan ju alldeles galant :) Fint!
    Kram Cecilia

    SvaraRadera
  2. Du har jo så mange lekre stilleben/arrangement:) Dette kan du:) Er det gutten din på fotografiet i det ene bildet? Så fin han er:)
    Takk for fine tips under her:)
    Trine:)

    SvaraRadera
  3. Det märks då verkligen inte att du skulle lida av någon stillebenskräck!
    Susanne

    SvaraRadera
  4. Men så fint, bilden med glas-ljusstakarna och orangea ranunklar...jag älskar den. Kraaam Pia

    SvaraRadera
  5. stillebensskräck - bra ord, precis vad jag lider av också! av lite liknande orsaker. 13 åringens stilleben är bara sååå fint! Gillar massor!

    SvaraRadera
  6. Hahaha! Jag tänkte också på de där akvarellerna de tvingade en att måla på högstadiet, kände dock att "Det kan jag ju inte skriva" så det var skönt att nån sa det jag tänkte ;)

    SvaraRadera
  7. Haha, men Petra, nu har du ju chansen att ladda ordet stilleben med en positiv betydelse. Reclaim the name, liksom! :)

    SvaraRadera
  8. Haha, jag tänker också min gamla gymnasielärare, aubergine, citron, paprika... Jag har också arrangemang hemma istället för stilleben ;-)

    SvaraRadera
  9. haha skrattar högt när jag läser hur du beskrivit din upplevelse av stilleben!! Jag uttalade länge ordet stilleben helt fel (piiiiinsamt). Trodde det hette stilleben (typ stille ben) men fattar ju nu att det sägas stilleeeeebeeen.

    SvaraRadera

Jag blir så glad för alla kommentarera och hälsningar, det är jättekul att få veta vilka som är här inne och kikar. Tack! //Petra