la droguerie

I samma sekund som vi klickade på "Bekräfta" på Parisbokningen så bokade jag också första stället att besöka. Sofia hade långt tidigare skrivit om la droguerie och ett besök var givet.

När man kliver in genom dörren på la droguerie känns det som man dör och vaknar upp i pysselhimlen. Jag vet egentligen inte vad som är ljuvligast, den gammeldagsa inredningen eller det gigantiska, überfina sortimentet. Kanske båda.

Meter efter meter från golv till tak står glasburkar med pärlor, paljetter, berlocker, snäckor, fjädrar, fluff och andra finheter. Bakom disken finns ett enormt lådsystem med ungefär varenda knapp man kan föreställa sig och så några fler.

Och banden... oändliga rader med vackraste banden och spetsarna.

Det ena mer ljuvligt än det andra.

Det var tur att jag hade läst om la droguerie och det enorma sortimentet (som ändå visade sig vara minst dubbelt så stort som jag föreställt mig) hos Sofia och dessutom har en viss erfarenhet av beslutångest när det gäller tygshopping på semestern, för annars hade jag nog stått där och velat än. Eller så hade det liksom blivit mig övermäktigt och jag hade gått hem utan något alls i shoppingkassen.

Men nu smalade jag mig alltså och valde ut inte mindre än sju underbart mjuka och ljuvligt fina tyger som personalen klippte till år mig. Och några vackra band. Och ett par fina knappar.

Ja, för er som är det minsta kreativt lagda och intresserade så är ett besök på la droguerie ett måste om ni besöker Paris. Men förresten så borde ni andra göra ett stopp där också. Bara för att njuta av den fantastiska inredningen och stämningen.

Det som bör has i minnet är dock att vad man verkar ha minst lika gott om, som tyger, band och pysselmaterial, på la droguerie är tid. Det tar tid att handla där. Personalen plockar och klipper allt åt kunderna, skriver ner för hand på små lappar vad som plockats ihop och vad varje sak kostar och räknar sedan ut på miniräknare i lugn och ro hur mycket som ska betalas. Det tar tid. Men enligt mig, väl investerad tid.