En bra sås reder sig själv

Hungern är den bästa kryddan.

En bra sås reder sig själv.

Koka soppa på en spik.

Små smulor är också bröd.

Ordspråk med anknytning till mat fick bli dekorationen på ett par bordstabletter jag sydde i helgen.

Det slog mig plötsligt i lördags att jag måste vara en av de få människorna som inte äger några bordstabletter. Jag finner mig själv ofta ståendes i affärer och klämmer på fina tabletter men av någon anledning så har dom aldrig fått följa med hem.

Så i likhet med en bra sås som reder sig själv så fick en bra pysslare reda sig själv och sy en uppsättning tabletter.

Ett gammalt vitt lakan fick sätta livet till. Sick-sackade kanter och fållat med svart tråd. Sen tryckte jag på ordspråken med svart textilfärg och bokstavsstämplar.

Söndagsbild #37

Japp, Fabriken är som sagt i full rullning igen och då är söndagarna lika med söndagsbild. 

Min söndagsbild visar mitt köksbord just nu. Jag lusläser alla kokböcker som finns på hyllorna, försöker dra mig till minnes varenda god måltid jag någonsin ätit och googlar fraser som "världens godaste förrätt" och "den bästa efterrätten".

Det som började som en kul liten grej har nu blivit blodigt allvar. Tävlingsmänniskan i mig har vaknat till liv och jag tänker satsa stenhårt för att ta hem segern. Jag och tre kompisar ska köra vår egen Halv åtta hos mig. Tre rätter ska tillagas och serveras på bästa sätt och varje rätt betygsätts på skalan 1-10 av de tre gästerna.

Middagsdatumen är satta och först ut är ingen mindre än jag själv. Den 13:e oktober smäller det och innan dess ska menyn spikas och provlagas. Motståndet är tufft så om jag ska lyckas ro hem segern måste allt planeras noga. In i minsta detalj.

Fler söndagsbilder hittar ni här.

Skam den som ger sig

Jag ger mig inte i första taget utan jag fortsätter mina försök att vinna Floras beundran genom att sy och pyssla till henne. En liten uggleklänning är mitt senaste försök. Men hon är svårflirtad måste jag säga. Verkar mer imponerad av ett par buffar i rumpan eller att få hänga över axeln medan jag gungar från sida till sida, än vad hon är av sin nya klänning. ;)

TGIF

Det kan tyckas att det inte spelar så stor roll vad det är för dag när man är mammaledig och ändå har varenda dag fri att hitta på vad man vill. Det stämmer till viss del. Dagarna tenderar att flyta ihop något men det ändå något visst med fredagar. Fredagar är alltid lite extra härliga. Även om vädret är grått, regnigt och blåsigt som idag.

Det blir mörkare och mörkare på kvällarna och en grå dag som denna så känns det som att det aldrig riktigt blir ordentligt ljust. Så jag har plockade fram den gamle gode ljusbrickan och fyllde den med blommor och ljus.

Märkte dock att det var ett magert utbud av ljus här hemma. Har missat helt att bunkra upp inför höstmörkret. Men det var lätt fixat. Några klick här och några klick där och nu väntar jag fin-fina ljusleveranser nästa vecka.

Imorgon har det lovats solsken igen, men tills dess stannar vi inne med tända ljus och myser. Har ett lapptäcke på gång som jag hoppas få klart och så har jag lovat Viggo att vi ska baka en fredagsmys-äppelkaka.

Trevlig fredag till er, mina vänner!

Hallen

Efter ett långt sommarupehåll har Fabriken dragit igång igen. Duktiga Anna och Tina har tagit över rodret men det mesta är sig ganska likt. Söndagsbilden på söndagar och ett inredningstema att blogga om varje vecka.

Jättekul att det är igång igen, men jag måste erkänna att jag känner lite som Karin. Att starten blev något av ett antiklimax. Första temat är Hall. Vi har ingen kul hall. Dessutom är det nästan omöjligt att fotografera i den eftersom det inte finns något naturligt ljusinsläpp och vi fortfarande inte (efter över en månad) lyckats byta den trasiga taklampan. Varför är det så, att vissa saker bara inte blir gjorda, även fast dom är löjligt enkla?

Egentligen har vi välsignats (eller förbannats... vet inte vilket som är mest sant) med två hallar. En vanlig entréhall där skor, ytterkläder, sjalar och mössor trängs i en salig röra. Sedan kommer man in i en till hall från vilken man tar sig vidare till resten av rummen i lägenheten.

Hall nummer två är ordentligt stor men extremt svår att göra något av eftersom den har sex dörröppningar till andra rum. Inte mycket väggyta att möblera mot, med andra ord. Den hallen fungerar mer som ett stort lekrum istället. Stor härlig yta att bygga järnväg och bilbanor på Inte helt fel egentligen, men det gäller att se sig för var man går. Man har ju spetsats av en Blixten McQueen eller BRIO godståg både en och två gånger...

För att hall nummer två ändå ska kännas lite som ett rum och inte bara som en stor passage så har vi lite bokhyllor i den. Bokhyllor som snart svämmar över av den växande fotoalbumsamlingen.

Nej, hallen ligger inte högt på 10-Topplistan över rum jag gillar.

Jag får använda den här veckans tema till att inspireras av de andra Fabrikenmedlemmarnas hallar istället. Surfa runt och titta på hallar där ägarna åtminstone inte haft en trasig taklampa i över en månad bara för att dom är för slöa för att kliva upp på en stol och byta den.

De andra bidragen på veckans tema hittar ni här.

Ny vardag, mobil och otacksam bebis

Det är nästan läskigt hur snabbt man vänjer sig vid nya saker och situationer.

Mediaplaner, budgetar, click rate, hit rate och sånt som varit huvudfokus hela dagarna på jobbet, fram till för bara några veckor sedan är som bortblåst. Nu är det mest bebisgos, barnvagnspromenader och lunch- och fikadejter som rör sig i huvudet. Härligt som tusan är det.

Ja, och en hel del babypyssel rör sig i huvudet och fingrarna också.

Skruvade precis i en krok ovanför skötbordet och hängde upp mobilen jag precis gjort.

Flora var dock nästan oförskämt nonchalant och ointresserad av sin nya mobil. Men jag gissar att intresset kanske tilltar i takt med med åldern.

Själv är jag i alla fall förträffligt nöjd med mitt hantverk och jag hoppas att bebisen kommer på andra tankar snart och visar lite tacksamhet. ;)

Halvfabrikat i syhörnan

Jag är inget stort fan av ultraflickiga eller superpojkiga barnkläder. Rosa volangklänningar med spets och rosetter och svarta tröjor med skrikiga stålmannentryck går fetbort. En klänning med bilar på däremot, eller ett typiskt pojkmönster i rosa och rött är ju störtskönt.

När jag snubblade över t-shirten med de jättefina bilarna (som dessutom reades ut för en ynka guldtia) slog jag givetvis till direkt. Det gäller att se möjligheterna och potentialen. Lätt som en plätt kunde man göra en klänning av t-shirten.

Raka vägen hem, leta upp passande tyg, klippa bort fållen på tröjan, på med en bröstficka och kjol och klänningen är klar. Plätt-lätt!

Vem har bestämt att allt måste göras själv från grunden? Om ni frågar mig så funkar det utmärkt med lite halvfabrikat i pysselrummet.

Med fötterna på jorden igen

För några veckor sedan tog jag äntligen mod till mig och bakade egna macarons för första gången. Varningsord från både höger och vänster om hur "suuuupersvårt" det är hade fått mig att dra ut på macaronpremiären länge.

Men det visade sig inte alls vara så svårt och jag fick till riktigt släta och fina macarons med den typiska "foten" i nederkanten.

Så inför macaronbakning #2 som gick av stapeln igår var jag full av självförtroende och såg framför mig ett fantastiskt resultat.

Det var nästan så att jag kände att jag var tvungen att hålla telefonlinjen ledig eftersom självaste Leila eller Roy Fares med säkerhet skulle slå en signal och erbjuda mig ett jobb. ;)

Men jag gissar att Macarongudarna bestämde sig för att snabbt plocka ner mig på jorden igen för den här gången fick jag inte alls till det.

Omgång ett (viol) och två (lakrits) sprack och omgång fyra (hallon) blev alldeles för spröda. Omgång tre däremot (lime) blev faktiskt helt ok. Tråkigt bara att jag inte har den blekaste vad jag gjorde olika i de fyra omgångarna och alltså vad som kan ha påverkat resultatet. Nån expert där ute som har några tpis?

Snygga eller inte... dom fick höga smakpoäng i alla fall.

Lime och lakrits var dagens vinnare.

Trevlig fredag på er!!

Väntar på att det plötsligt ska hända

På samma sätt som när jag köper trisslotter (vilket är ofta, betydligt oftare än jag egentligen vill erkänna) och tror att "den här gången... den här gången vinner jag en miljon", så tror jag varje gång jag startar med en ny virkad filt att "den här gången kommer det bli superkul och gå snabbt som attan".

Som i reklamen, ni vet. Plötsligt händer det.

Men det där plötsliga har inte hänt mig än. Jag har inte skrapat fram min mille än och jag tröttnar alltid på filtarna jag virkar ungefär halvvägs.

Men nu är i alla fall sista maskan gjord och rutorna ihopsatta i min senaste filt. Och nog kändes det lite speciellt ändå, att lägga sin egen mini på den färdiga filten, efter alla filtar jag gjort till andra minisar.

Är frukt också godis?

Om den gamla klyschan stämmer - att frukt också är godis - så är väl grenar

också blommor. Eller?

Jag tycker i alla fall att det blev riktigt fint med den "höstbuketten" jag plockade härom dagen, bestående av ett gäng ekkvistar och några rönnkvistar.

Jag vet inte om det är ett ålderstecken eller vad det är... men jag kommer allt oftare på mig själv med att lägga märke till, fotografera och beundra blommor och växter.

Därför gillar jag Karins idé med månadens moodboard av naturen som Anna fick mig att uppmärksamma, jättemycket. Så från och med september hänger jag på och gör mina egna moodboards.

Minibyxor

Första "riktiga" mammalediga dagen är snart till ända. Alltså första dagen med pappa på jobbet och storebror på dagis. Bara jag och Flora hemma. All alone.

Vi började dagen med en långpromenad i strålande solsken. Efter det lite pyssel och fix med ditt och datt här hemma och en hel massa bebisgos.

Eftersom en av Floras absoluta favoritsysselsättningar är att sova så hann jag med att sy lite också. Äntligen satte jag saxen i ett av de fina tygerna på New York och sydde ett par byxor i storlek mini.

Ett icke-pastelligt kalas (fest)

När man ska ha 11-årskalas så funkar det inte med pastelligt, kalasigt, gulligt.

Nej, ett 11-årskalas ska vara lite tuffare. Det var på gränsen att det ens fick kallas kalas. Det är ju mer en 11-årsfest. Så till Julias 11-årskalas (fest) blev det dekorationer och pynt i svart och lila istället.

Efter flera veckors pysselträda så gick jag all in med dekorationerna och pyntet och hade handlat på mig galet mycket svarta och lila papper, dukar, servetter, silkespapper, strössel och tårtljus.

En hel massa fluffiga pom-poms som hängdes i taket, pappersgirlanger som hängdes i dörröppningarna och på väggarna och så bokstavsbannern från fin-fina Mokkasin.

Välkomstdrinkar i form av (alkoholfria) Mojitos.

Planen var från början att jag skulle hitta lila karmellfärg och färga drinkarna men där gick jag bet. Fanns inte att få tag på. I alla fall inte i någon av de affärerna jag letade.

Förutom Mojitos, Hamburgare, tårta och chips i mängder så stod en 5-kamp med musikquiz på kalasschemat.

Vinnarna i 5-kampen fick varsin liten svart papperspåse som jag hade vikt.

Vad som låg i påsen? Ett nagellack. Lila, såklart. :)