Toaletten som Gud glömde

Ni vet dom där småsakerna man inte fixar på en gång. Nån sista list som ska målas, en knopp på byrålådan som ska lagas eller det där gamla hålet från en tavelkrok som ska spacklas igen. Dom där sakerna som man ganska snart blir blind för och som aldrig blir gjorda. Bara för att man inte fixade det på en gång. Hela vår lilla toalett är en sån sak. 

När vi flyttade in för fyra år sedan målade vi om hela lägenheten. Utom lilla toaletten. Den tänkte vi att vi kunde göra sen. Och alltså blev den aldrig fixad.  Men jag har långt ifrån vant mig vid hemskheten och accepterat den. Den enda anledningen till att jag blivit blind för hur toan ser ut är att jag stängt dörren och vägrar gå in där. Under alla år vi bott här tror jag att jag använt den en eller högst två gånger. 

Bildkälla

Men nu ska det äntligen, äntligen bli ordning på lilla toaletten. Rutigt golv har vi enats om.

Vit- och svartrutig säger mannen. Vit- och grönrutigt säger jag.  

Bildkälla

Färgskalan jag tänker mig blir denna. Men den gröna längst till höger på golvrutorna. Vad tror ett par kloka människor som ni? Ska vi gå på mannens förslag eller mitt? Svart eller grönt? 

Och så lite ny fräsch färg på väggarna, ner med den totalt intetsägande spegeln, lampan och krokarna som finns där nu och upp med nytt fint. En tavla eller två och lite blomster. Så mycket mer än så tror jag inte behöver göras för att jag faktiskt ska kunna tänka mig att öppna dörren och kliva in. Så nu äntligen tar vi tag i toaletten Gud glömde och myser till den. 

Fortsättning följer....