Det kan tyckas vara mitt märkligaste loppisköp hittills men det gick liksom inte att låta bli.
En hel pärm fylld med de mest fantastiska små vykorten från 1910-talet. Julhälsningar, namnsdagsgratulationer, födelsedagshälsningar och bara vanliga "hej, hur mår du" skrivna med en snirklig skrivstil och skickade till Frk Astrid Lundberg, som senare blev Fru Astrid Wennerström.
Hade det inte varit för att jag visste att maten stod på spisen hemma och väntade hade jag nog stått där och bläddrat i pärmen än. Beundrat de fantastiska motiven och insupit de ljuvligt formulerade hälsningarna.
Om mitt kort jag kunnat följa,
lycklig fullt jag vore nu.
Dock vet jag att fastän skilda,
äro vänner jag och du.
Min tanke var först att jag skulle klistra på en ny baksida på korten och sen skicka dom. Det görs liksom inte kort av den här kalibern idag. Vackrare får man leta efter. Men jag börjar så smått vackla i mitt beslut. Har jag verkligen hjärta att klistra över och skriva nytt på kort med hälsningar som dessa.
Må glädjens rosor dofta, alltjämt omkring din stig.
Och skogens fåglar sjunga, sin bästa sång för dig.
Nej, förmodligen inte.