Glädjande beställning

Som sagt, så blev det lite sytt i söndags.

Det som syddes var bland annat en beställning på ett par vimplar som jag fick för ett tag sedan. Jag blev så himlans glad när jag fick den beställning. Inte så mycket just för att det var vimplar jag skulle sy, utan mer för att det var ett par vimplar som skulle hänga på altanen i sommar. Fattar ni... om folk börjar beställa saker till sommaren så måste det väl ändå betyda att den inte är allt för långt bort...!?

Akut fruktsug

Här hemma har vi spenderat söndagen precis som söndagar bör spenderas. I lugn och ro pysslandes med lite ditt och datt och utan några direkta planer. Jag satt till och med ett tag bakom symaskinen (vad som syddes får ni se en annan dag), tills jag fick ett akut sug efter fruktsallad och var tvungen att springa till affären. 

En sån där lyxig fruktsallad med alla goda frukter man kan komma på. Mango, melon, kiwi, apelsin, äpplen, banan, russin och kronan på verket - passionsfrukt. Och på toppen av fruktsalladen - lite grekisk yougurt och honung.

Lack och praliner

Naglarna är lackade med ett 10-centskap från marknaden i Italien (med förvånandsvärt bra kvalité faktiskt) och påsen jag vikt och klistrat av en bit gammal strukturtapet är fylld med praliner (nej, inte hemmagjorda praliner utan köpta. Jag har ju redan erkännt att jag har blivit en slöfock och soffliggare).

Nu åker vi på middag hos Super-Elias och hans föräldrar.

Thank God It´s Friday!

Härliga fredag!

Färska tulpaner är inhandlade och utplacerade lite varstans i hemmet och myskläderna är på. Mannen har flytt fältet för kvällen och är ute med kompisarna så jag är ensam hemma med barnen. Fredagsmenyn fick barnen äran att bestämma och valet föll på makaronipudding. Kanske inte den mest typiska fredagsmaten men dom är nöjda. Viggos reaktion när han fick se syskonens val var denna:

Åh, mamma jag älskar makaronipudding!

Och jag älskar dig. 

Fast jag älskar nog makaronipudding lite mer...

I soffan ligger virkningen och väntar. Efter alla rara och peppande kommentarer på förra inlägget så har faktiskt en liten gnutta ork och pysselanda smugit sig på och jag tror jag ska virka ett par maskor framför TV:n ikväll.

Trevlig fredag till er alla där ute!

Dränerad på energi, men full av vilja

Jag känner mig totalt dränerad på energi. Trött och seg och slut som artist. Jag har huvudet fullt med saker jag vill göra och fixa med men varje dag när jag kommer hem så är det som att soffan skriker på mig att jag måste kasta mig i den och sen ligga kvar hela kvällen och glo på tråkiga TV-program.

Men. Hade det varit så att jag hade haft orken...

...så hade jag virkat ett par såna här supersöta skallror, som jag faktiskt redan köpt mönstret till...

...så fort jag hade varit klar med skallrorna så hade jag gått på nästa virkprojekt som skulle varit dom här ljuvligt söta babytossorna...

...jag hade vikt såna här söta kuvert för att skicka snälla meddelande till alla jag tycker om, på Alla hjärtans dag...

...och förutom snälla meddelande i kuverten så hade jag lagt i ett varsitt sånt här sött bokmärke, som fina Anna tipsade om härom dagen.

Ja, hade jag bara haft orken så hade jag också gjort ett gäng såna här vaser och fyllt dom med färgglada, spröda tulpaner...

...och sen hade jag spatserat in i köket och bakat ett gäng smarriga Cake-pops. Men hade dom ens blivit i närheten av så fina som Emelie och Elins så hade jag förmodligen inte haft hjärta att sätta tänderna i dom i alla fall.

Men vet ni, jag ser ändå en ljusning i mitt förfall och en möjlig väg tillbaka till den rätta pysselandan. Nämligen detta eminenta soffpyssel som Linda har gjort. För inget kan väl vara mer passande för en människa som vill, men inte lyckas slita sig från soffan, än ett soffpyssel!

Bästa pastan - och därmed basta!

Med en man som är kock så hör det såklart inte till ovanligheterna att det serveras god och vällagad mat här hemma. Men då och då så överträffar han till och med sig själv och lagar nåt alldeles extra gott. Som i fredags när han slog till med den godaste pastan jag ätit på bra länge. Och inte var den en dugg krånglig att göra heller. Om ni som jag, älskar oliver och kapris så är det ett absolut krav att testa detta!

En burk krossade körsbärstomater

1/2 gul lök

3 vitlöksklyftor

En kruka basilika

ca 1/2 dl olivolja

Färska körsbärstomater

Massa gröna oliver

Massa kapris

Salami

1 dl riven parmesan

Fräs lök och vitlök, häll över krossade tomater, olivolja och basilikan och låt det koka ihop. Skär oliverna, körsbärstomaterna och salamin grovt och blanda ihop det med kapris, parmesan och lite olivolja. Sen är det bara att hälla tomatsåsen och oliv-, salami-, och kaprisblandningen över den färdigkokta pastan. Servera med lite basilika och riven parmesan på och njuuut!

Smaklig måltid!

Plötsligt händer det...

Stunden då jag sydde den här necessären härom dagen var som direkt hämtad ur en reklamfilm för Trisslotter. Ni vet; "Plötsligt händer det".

För plötsligt, efter otaliga syprojekt med dragkedjor som alla blivit mer eller mindra halvdana, så fick jag till en närmast perfekt dragkedja, på både in- och utsidan!

Smoothiefrossa

Jag gillar mitt jobb. Oftast väldigt mycket. Och vissa dagar gillar jag det ännu lite mer.

Som t.ex. en dag som idag. När jag vaknar och är ännu tröttare än vanligt och det är grått och trist. En dag då man med andra ord inte vill gå ut över huvud taget. När jag då kan titta på dagens kalender och konstatera att jag har nästan tomt, bara två telefonmöten inbokade och snabbt bestämma mig för att jobba hemma istället. Bara dra på mig mjukisbyxor och sätta mig i soffan med datorn i knät, frossa i smarrig jordgubbssmoothie och i lugn och ro jobba bort alla saker som ligger och väntar på att bli gjorda. Såna dagar gillar jag mitt jobb ännu lite mer.

Önskar er alla en härlig fredag!!

Fem poäng till ljusstakarna

Äntligen har ljusstakarna torkat och vi kan utnyttja köksbordet som en ordentlig matplats igen. Dom ljusstakarna som Frida hade gjort i tidningen var himlans fint målade och lackade i ljusa pasteller men jag hittade inga såna färger när jag handlade så jag fick nöja mig med vitt den här gången.

Om jag ska betygsätta mitt ljusstaksjobb så blir det nog en 5:a på en 10-gradig skala. På långt håll, när alla ljusstakarna står i grupp så ser det riktigt tjusigt ut men tittar jag närmare så hittar jag både det ena och det andra att anmärka på. Ingen riktigt Frida-klass på ljusstkarna helt enkelt. Men jag tröstar mig med att hon har väl gjort det här ett par gånger mer än jag.

Vad händer i en 3,5-årings huvud?

Ibland är det inte helt solklart hur tankebanorna går hos en 3,5-åring...

Den utlovade baksessionen med Viggo igår gick alldeles utmärkt och vi fick till ett gäng ljuvligt goda Äppel- och kanelmuffins.

Väldigt vältajmat tyckte jag, eftersom nästa punkt på söndagsschema var en fika och promenad i Sickla med två kompisar. Jag kände direkt att jag med lätthet kunde blir fikadejtens hjälte om jag hade med mig nybakade muffins. Viggo tyckte dock inte alls att det var ok att jag skulle ta med mig några av hans muffins till tjejerna. Vi argumenterade länge och väl men han var stenhård och sa nej. Efter ett tags funderande kom han dock tillbaka:

- Mamma, har Jennie en bebis?

- Ja, hon har ju Tuva.

- Ok, då får du ta med muffinsen.

Som sagt, det vore ibland spännande att få kika in i hans huvud och förstå hur tankegångarna går. För, även om det nu föll väldigt väl ut för mig och kompisarna som nu fick njuta av muffinsfika, så hänger jag inte riktigt med på det faktum att Jennie har en bebis gjorde att det plötsligt var ok att ta med muffinsarna.

The sylust is (nästan) back!

Det har ju varit lite si och så med orken och lusten att skapa den senaste tiden men nu känner jag att orken långsamat är på väg tillbaka så idag startade jag upp projekt "Att sy upp alla rosa elefanter". Först ut av tyget blev en enkel påsväska.

En del av tygbiten jag fick hem var väldigt solblekt men det kändes dumt att bara kasta bort den så jag använde den som foder i väskan istället.

På söndagsschemat idag står en utlovad baksession med Viggo (inte min favoritsyssla, men ibland är det bara bita ihop) och sedan en fika- och promenaddejt med två kompisar. Vad har ni för planer?

Fejkade vårkänslor

Jag inser ju såklart att det inte är vår ännu, men så länge jag håller mig inomhus och inte huttrar i kylan eller halkar runt på ishala gator så kan jag i alla fall inbilla mig lite att våren är på väg. För att ge illusionen lite extra hjälp på traven har jag nu sett till att alla spår av jul och nyår är totalt bortblåsta och istället fyllt hemmet med härliga vita och gula tulpaner.

Och förra helgens loppisbesök resulterade i ett riktigt vårigt påslakan med gula blommor som jag snart ska sätta saxen i.

Om Viggo själv får välja....

...är det clownar som gäller.

Alla barnen på dagis har en egen kudde som dom har på vilan och efter två år var det mest trasor kvar av Viggos förra kudde. Så i helgen fick han välja fritt bland tygerna till sin nya kudde och valet föll på dom glada clownerna.

Som namnlapp så tryckte jag namnet med textilfärg på en bit tyg och sydde på.

Det blev riktigt bra, tycker jag. 

Knådat och kavlat

I helgen så tipsade Frida om Expressens nya pysseltidning som jag såklart blev intresserad av. Och ännu mer intresserad blev jag av att göra det som just Frida själv tipsade om i tidningen - ljusstakar av lera.

Så igår travade jag iväg till Panduro och köpte lera och sen satte vi igång. Jag och Viggo knådade och kavlade och formade hela kvällen och för tillfället är hela köksborde belamrat av ljusstakar och fat på torkning.

Perspektiv

En nära vän till mig har drabbats av något fruktansvärt sorgligt och orättvist.

Det är lite som att luften gått ur mig och att blogga om nysydda kuddar, virkade ugglor eller annat knep och knåp känns allt för trivialt och oviktigt just nu.

Jag återkommer om ett par dagar.

Hoppas ni alla får en bra helg och passa på att visa alla ni bryr er om lite extra uppskattning!

Orkeslöst och strömlöst

Kreativiteten har verkligen lyst med sin frånvaro den senaste tiden. Varje gång jag ens sneglat åt symaskinens eller virkskåpets håll så har all ork runnit ur mig som blixten och jag har blivit sittandes i soffan istället.

Men när jag vaknade imorse så kände jag mig plötsligt riktigt sugen att plocka fram symaksinen igen och göra nåt av de rosa elefanterna. Det blev dock ingenting av det eftersom det visade sig att vi, och 23 000 andra hushåll i Stockholm var utan el.

En symaskin utan el är ingen effektiv symaskin. Så det fick bli virkningen och en ny liten ugglekompis istället.

Pretty Pink

Jag visste inte ens att de fin-fina elefanterna från Svensk Tenn fanns i rosa. Men det gjorde dom visst.

En kompis mamma hade visst flera meter av det fina elefanttyget i denna underbara rosa färg liggandes. Hon tyckte det var tråkigt att det bara låg och samlade damm så hon skickade hem det till mig för att sy något av det istället. I princip har jag fått fria händer. Några kuddfodral och kanske en påsväska. Annars får jag välja fritt vad jag ska sy av det. Lite som påslakansutmaningen volym 2 - massa tyg att sy vad som helst av. Bara det blir något av det.

Visst är det underbart?! Jag fullkomligt älskar det här rosa tyget och vill aldrig att det ska ta slut!

Avslutar med skaldjur och inleder med Ivanhoe

2011 års sista måltid blev ett enda stort frosseri i godsaker - hummer, ostron, räkor, moules, ostar och bubbel. Och så saffranspäron med vit chokladmousse till efterrätt. Det gick ingen nöd på oss kan jag lova, utan året avslutades med stil.

Och idag inleder vi såklart det nya året med Ivanhoe på TV om nån timma.

Jag (och säkert minst en halv miljon andra svenskar) har sett denna film på nyårsdagen fler gånger än vad jag har fingrar att räkna med. Men man tröttnar liksom aldrig. Den är lika bra år efter år och jag grinar lika mycket varje år när Brian de Bois-Guilbert (Sam Niell) offrar sitt liv för den vackra Rebeccas skull. Och år efter år sitter jag där i TV-soffan och hoppas att kanske, kanske så blir detta året då Ivanhoe väljer Rebecca istället för den där präktiga Lady Rowena i slutet.