Var sak har sin tid...

 

...och jag tänker att bloggens tid nog är förbi.

Det hinns liksom inte med och jag känner inte samma lust och inspiration som tidigare.

Kanske ändrar jag mig och kommer tillbaka. För det bästa med livet är ju just det... att man får ändra sig. TACK för alla besök, alla hälsningar, all pepp och all inspiration.

 

Over and out!

 

PS. om ni ändå är nyfikna på vad jag har för mig så finns ju Instagram.

@petranuhma

#palettbladunite

 

Det är något fint ändå, när en människa som jag aldrig träffat och inte känner, klipper sticklingar från sin palettblomma, låter dem står i vatten och få rötter för att sedan packa in dem med blött papper, mjukt papper runt om och sen i en liten ask. Och till sist lägga dem alla på brevlådan så de kan landa hos nya ägare runt om i landet.

Min lilla stickling landade i brevlådan i onsdags och nu är den satt i jord. Fortfarande lite meddagen efter sin resa, men jag hoppas den tar sig.

 

 

Via instagram har det här fenomenet med att skicka sticklingar blivit till en hel rörelse, från början startad av denna donna. Kolla #palettbladunite, så förstår ni vad jag menar.

På tillväxt

 

Halva vardagsrummet är fyllt med små plantor på tillväxt. Flera sorters tomater, chili, krasse, lukärt, paprika och minimelon (ja, minimelon ska bli väldig intressant att se hur den funkar på balkongen).

 

Det överbelamrade vardagsrummet är bara en i raden av alla anledningar till att jag längtar efter lite mer sol och värme så det nästan gör ont i kroppen. Jag börjar bli rätt sugen på att få mitt vardagsrum tillbaka. Och sugen på den kommande tomatsalladen, förstås.

 

Energipåfyllning

 

Bara tio minuter från mitt jobb ligger en av mina absoluta favoritplatser i hela Stockholm. Ulriksdals slottsträdgård. Såklart. Jag älskar att jag då och då kan ta en långlunch, stämma träff med någon mammaledig kompis och smita dit. Äta, titta, beundra, drömma och samla ny energi och inspiration.

Om drömmar, pariserhjul, snyggförpackningar och Prinsessan på ärten-sängar. Och lite mer drömmar.

 

Jag har nån sorts fascination för dörrar och entréer. Säkert en tredjedel av min samlade livsskörd av semesterbilder består av foton på olika dörrar världen över. Jag har en hemlig dröm om att någon ska komma och erbjuda mig en bunt flygbiljetter och massa veckor ledigt så jag kan resa land och rike runt, leta efter de allra vackraste, roligaste och mest speciella dörrarna, fota dom och sen kommer hem och sätta ihop en sån där fantastisk coffee table book med mina dörrar. Tills det händer så nöjer jag mig med att pinna dörrar och samla dom i min mapp. En mapp som de senaste dagarna fått några fantastisk vackra tillskott.

 

 

Hos Cole & Son hittade jag superhärligt stylade tapetbilder. Dock väcktes inget ha-begär efter tapeterna, utan snarare efter en massa meter ståltråd. Så jag kan knåpa ihop ett eget sånt här fantastisk Pariserhjul. Kan väl inte va så svårt ändå...?

 

 

Och även om den här tapeten (från samma tillverkare) på ett sätt är fantastisk så nöjer jag mig nog med att titta på den på bild. Den ljuvliga Prinsessan på ärten-sängen däremot... jag tycker det känns näst intill orimligt att Flora ska behöva växa upp utan en sån. Måste åtgärdas.

 

 

Aldrig i  mitt liv har jag känt ha-begär eller intresse för krämer och smink. Det är helt enkelt inte min grej. Förens nu.

Ge. mig. Den. Där. Handkrämen. Nu.

 

 

Och på tal som snyggförpackningar... Magiskt nagellack!

 

 

Till sist: ni har väl inte missat Familjerna som gett sig ut på äventyr?! Jag är smått besatt. Fyra familjer som gjort det där som så många (inklusive jag själv) bara vågar fantisera om. Att lämna allt bakom sig och ge sig ut på sitt livs äventyr. Finns på svt play.

En helg hos Miss Clara

 

30-årsfest och barnvakt i helgen så vi passade på att lyxa ordentligt och ta in på hotell. Jag älskar att befinna mig i snygga miljöer så Miss Clara var ju det perfekta hotellet. Ursnygga möbler, genomtänkta detaljer (vinglasen till exempel... underbara) och fantastisk fotokonst på väggarna. En gammal flickskola som under ledning av Gert Wingårdh fått nytt liv som designhotell. Så värt ett besök.

 

 

Om man inte vill stanna över natten så har jag hört det ryktas att deras restaurang är riktigt bra (från min råbiff-expert-kompis har det t.ex. konstaterats att de serverar en av Stockholms bästa råbiffar). Vi hann dock inte testa mer mat en frukosten, men den kändes det helt klart som att dom hade under kontroll, i alla fall.

Äntligen goda tider!

 

Hej, du köra semmeltid! Jag har saknat dig och är lycklig att du är här igen!

Sånt jag gillar lite extra

 

Hattaskar och förvaringslådor av Liselotte Watkins för Granit.

 

Magiska matbilder på instagram.

 

Lampupphängningen i senaste Plaza interiör.

 

Svinfin klänning. Ge mig. Nu.

 

 

Obeskrivlig tulpanbukett på Oscar & Clothilde. C´est Magnifique!
Och imorgon är det Tulpanens dag. Missa icke.

Fyra måsten 2015

Ulrika ställde en fråga och här har ni mitt svar:

 

 

Jag själv är kanske den mest frusna människa jag någonsin träffat. Dessutom råkar jag arbeta på norra Europas kallaste kontor. Den här mjuka julklappen kommer uppfylla 20-kronorsregeln om och om och om igen. Perfekt att svepa om sig när man fryser (alltså ståndigt och jämt när det gäller mig).

Ni har väl koll på 20-kronorsregeln, förresten!? Att för varje gång man använder en sak så är det värt 20 kronor och om man då kommer använda det tillräckligt många gånger för att komma upp i inköpspriset så får man köpa det. Utan diskussion. Jo jag lovar, det är så. Allt som beräknas uppfylla 20-kronorsrgeln får man köpa. Utan diskussion. Alltid.

 

 

Jag måste börja läsa böcker igen. Två böcker på hela 2014 känns inte ens i närheten av ok. Högen av olästa böcker i bokhyllan växer lavinartat och den mentala minneslistan över kommande läsprojekt växer ännu snabbare. Hej 2015, dags att börja läsa igen.

 

 

Jag har i ärlighetens namn aldrig varit den som funderat jättemycket över vad jag stoppar i munnen men mer och mer den senaste tiden så kommer det över mig. Forskarna sätter gränsen vid 500 gram kött i veckan och jag konstaterar snabbt att vi passerar den gränsen redan omkring torsdag kväll eller i bästa fall fredag morgon. Skärpning! 2015 måste innehålla mer grönsaker och mindre kött.  

 

Det är inte så att 2014 har varit ett dåligt år. Det har varit helt ok faktiskt. Flera roliga resor, trevliga middagar, roliga fester, mysiga utflykter och skönt häng med vänner och familj. Men det är inget år jag direkt kommer tänka tillbaka på 2024. Det har ju liksom inte hänt någonting. Allt bara rullar på. Nej, jag måste erkänna att jag känner mig smått desperat efter någon sorts förändring nu. Jag tar nästan vad som helst - flytta till landet, odla grönsaker och bli självförsörjande, ett år utomlands, nytt jobb, kanske en ny bebis, segla runt jorden med hela familjen, totalrenovering hemma. Jag är öppen för vad som kommer, men det verkar som att jag nog också måste dra i lite trådar och pusha lite själv också för att det ska hända något. Det återstår att se vad det blir...

 

Jag bollar Ulrikas fråga vidare - vilka är era fyra måsten 2015?

 

Och appropå måsten och nyårslöften... älskar dom här.