Mönster, mönster, mönster!

Gång på gång imponeras jag något enormt av hur Weronica med säker hand mixar mönster, färger och material och alltid får ett resultat som är värdigt högsta poäng. De gånger jag försöker mig på något liknande får jag istället bara känslan av att plötligt bo på ett dagis där alla tjugotre ungar fått fria händer i skaparhörnan. Kaos, kort och gott.

En annan donna som tycks besitta samma förmåga som Weronica är Nanna. Hade hennes arbetsbord varit mitt hade det bara skrikigt kaos, men hon lyckas få det att se precis så där lagom inbjudande, kreativt och snyggt mönstermixat ut som man vill att ett arbetsbord ska vara.

En mönsterariant som de senaste dagarna spridits i sociala medier snabbare än ljusets hastighet är höstmandalas. För en person som jag, som när en nästan sjuklig kärlek till kaldejoskop, är det en fröjd utan dess like att se alla mönster som bildats av höstens grönska.

På barnklädesfronten har jag precis upptäckt ett nytt (ja, alltså nytt för mig) märke med fantastiska mönster. Modéerska huset som bl.a. säljs hos Oii Design. Allt ekologiskt, dessutom. Klick, klick. Ner i varukorgen. Snart i en brevlåda nära mig.

Appropå barn och barnkläder... kommer ni ihåg såna där mönster som man gjorde på dagis? Ni vet: häll färg på ena halvan av ett papper, vik, pressa, öppna och se vad det blev för mönster. Jag kom inte ihåg dom förens Alyssa friskade upp mitt minne med sin väska. Typiskt såna DIY-projekt som jag älskar. Snabba, enkla och en gnutta geniala.

Till sist. Egentligen ingen nyhet på mönsterfronten men en nyhet på min ständigt växande Vill ha-lista. Lisa Bengtssons "Boudoir" i aprikost. Kanske som kuddar funderar jag på. Snyggt som duk, tänker jag. Eller kanske, kanske att jag skulle våga mig på att klä om sänggaveln i det.

Oktober som i rosa och D som Dalarna

Oktober. Den rosa månaden. Månaden då mycket handlar om Rosa bandet och kampen mot bröstcancer. Sara och Malin har startat en insamling och en kul bloggutmaning under hela oktober. Dom (alfa)betar (ledsen, men  jag var tvungen... hihi! en liten flirt med eventuella läsare från Göteborg) sig igenom alfabetet och bloggar om en bokstav varje dag. Och för varje kommentar som lämnas på dessa inlägg, skänker dom en krona till Rosa bandet. Alltså in och säg hej till tjejerna på deras bloggar. Och om ni vill, häng på utmaningen också.

Idag, den 4:e oktober a.k.a. Kanelbullens dag, är bokstaven D vilket ju passar alldels förträffligt för min del, för i eftermiddag fyller vi bilen med ungar, svampkorgar och gummistövlar och åker till Dalarna över helgen.

Trevlig helg på er!!

Diamantkulmen är nådd

Jag har ju en viss förmåga att vara relativ enkelspårig i mitt pysslande. Hittar jag en ny sak jag gillar så kör jag på den tills jag nästan stupar och sedan vidare till nästa.

Det senaste heta är pappersdiamanterna. Ni har sett dom som piff på marmorbrickan och i mobiler hittills, men igår kom finalen. En megastor pappersdiamant av strukturtapet. Perfekt som lampskärm. 

Så nu har jag målat varenda vit porslinsgrej jag kommit över, spraymålat nästan allt jag äger och har och pyntat hela hemmet med pappersdiamanter. Det återstår att se vad som blir nästa hang up.

När sötsuget sätter in...

Nutellacookies. Svinigt goda helt enkelt.

3 dl vetemjöl

3 msk kakao

2 tsk bakpulver

100 g smör

2 dl socker

1 ägg

2 dl jordnötter

1 dl nutellakräm

Blanda mjöl, kakao och bakpulver i en separat skål. Vispa sedan smöret mjukt tillsammans med sockret i en annan bunke. Rör ner ägget, därefter mjölblandningen, de grovt hackade nötterna och nötkrämen. Rulla till bollar och placera ganska glest på en plåt med bakpapper. Grädda på 175 grader i ca 20 minuter.

Att snygga till i bokhyllan

Ibland gör jag sådana saker som får min man (och kanske fler med honom) att seriöst undra om jag spårat ur totalt eller om jag bara har för mycket fritid.

Som till exempel att klä in alla fotoalbum i tapet för att det ska se finare ut i bokhyllan.

Men han kan ju trösta sig med att skulle det vara så att jag har för mycket fritid så lär det nog ändring bli på det nu. Femton fantastiska månaders mammaledighet är slut och imorgon är det dags att hoppa i de propra kläderna, plocka fram det intresserade hmm:andet och den viktiga minen och åka till jobbet igen.

När lite tröstshopping är enda boten

Ja, jag inser såklart att det inte finns något direkt logiskt samband mellan den ljuvligt fluffiga tylldrömmen (skulle sitta perfekt på Floras lilla blöjrumpa) och det faktum att femton månaders mammaledighet alldeles, alldels strax är slut. Och nej, det finns ingen gemensam nämnare mellan den fina lilla glasasken att förvara små finheter i, och den deppiga sanningen att det bara är en ynklig dag kvar av min ledighet.

Men nog skulle jag allt känna mig lite mer peppad att åka till jobbet på tisdag om jag fick tröstshoppa en halvmeter gult elefanttyg på vägen hem och sy en kudde till soffan. Perfekt matchning med den gula zebran. Och nog skulle jag inte känna mig riktigt lika trött när larmet ringer kl 6:30 på onsdag om jag hade lite blomster i en glas- och mässingsvas på köksbordet och om jag fick dela morgonfrallan på en ny fin skärbräda.

Och jag kan nästa lova er, på heder och samvete att den klassiska söndagskvällsångesten nästan helg skulle bli lite mindre om jag fick tända lite ljus i fina stakar och sniffa på några nya ljusdofter. 

Ungar med myror i benen och kanske det sista ni någonsin hör från mig

Att sy matchande syskonkläder - typ inte så svårt.

Att få båda syskonen att sitta stilla samtidigt (och dessutom se någelunda normala ut) för fotografering - typ omöjligt.

I eftermiddag lämnar vi barnen och deras tigerkläder hos mormor och morfar och åker iväg över natten med några vänner. Vad vi ska göra har jag (till min stora förskräckelse eftersom jag med bravur bär upp epitetet kontrollfreak) ingen aning om. Det är en överraskning från paret Hamlins sida. Den enda information vi fått är en packlista:

* träningskläder (inte för utomhusbruk, men helst långärmat)

* badkläder

* vanliga kläder som passar för middag (galaklänning behövs ej)

Vi har lovats att bli hemlevererade imorgon eftermiddag igen, men man vet ju aldrig... Har ni inte hört av mig på söndag eftermiddag så ring polisen. Rapportera att vi sågs lämna hemmet vid 15-tiden i fredags. Vi såg glada och upprymda ut och klev in i en guldfärgad Kia, utan tecken på våld. Därefter har ingen sett oss.

Lyxa till pajen med lite fluff

Det är med marängtäcken som med cellofan - allt blir lite tjusigare och lyxigare med dom. En liten present som slås in i cellofan färvandlas snabbt till värsta lyxgåvan och en paj som täcks av ett täcke marängfluff intar plötsligt skepnaden av en avancerad lyxefterrätt. 

Jordgbbspaj med marängtäcke. Snabbt och enkelt men lite tjusigare och lite bättre.

En vanlig pajdeg av mjöl, smör, lite socker och en skvätt vatten som förgräddadas i ca 10 minuter. Sedan fylls pajskalet med jordgubbar som körts en stund på svag värme i kastrull för att dra ut lite vatten. Gräddning i ugnen igen på 175 grader. En sisådär 10-15 minuter.

Och sen... marängtäcket.

2 äggvitor

1,5 dl socker

1/2 dl vatten

Vispa upp äggvitorna tillsammans med hälften av sockret i ca 10 minuter. Koka under tiden en sockerlag på vattnet och resten av sockret. Häll ner sockerlagen i äggvitorna och vispa i 5-10 minuter till.

Bre marängtäcket över den avsvalnade pajen och bränn ytan med gasolbrännare (har man inget gasolbrännare går det lika bra att köra i ugnen med grillvärmen på, men håll koll, den bränns lätt).

Höstfärger, höstbakning, höst-tv och hösttankar

Utan tvekan är det höst ute men jag släpper inte succén från i somras än. Efter lite Skansen-häng promenerade vi förbi Rosendals trädgård och plockade lite blommor på självplocket.

Med oss hem i kassen fick vi bland annat blomster i höstfärger och några, av Viggo, handplockade och noggrant (nästan lite väl noggrant om ni frågar mamman som stod bredvid och väntade i nästan en kvart) utvalda pumpor. "Operation: Lära 1-åringen att man inte får riva ner mammas ljus- och piffbricka" börjar nu. 

Kottar på burk där i bakgrunden. Enkelt, höstigt och fint. Idén är skamlöst snodd direkt fina och duktiga Karin A.

Av en slump hittade jag förra höstens favoritfärg från Essie härom dagen. Gömd och begraven under en hel hög handdukar i linneskåpet. Angora Cardi, jag trodde du var försvunnen för alltid, men icke. Välkommen tillbaka till mina naglar! 

Höstfärgerna har även gjort sig hemmastadda i Floras garderob. Zara kids har gjort allt rätt den här hösten och hade en hel hög ljuvliga flickplagg i höstiga färger. Stövlarna knep jag för en tjuga på loppis i våras. Äntligen sitter dom på de knatande bebisfötterna. 

Hösttider är ju äppeltider och det bloggas och instagrammas äppelgott nästan precis överallt. Ändå står jag handfallen och utan svar på frågan vad jag ska bjuda morgondagens fikagäster på. Äppelkaka med kanel eller en amerikansk äppelpaj? Kan det vara så att gästerna föredrar en äppelkaka med toscatäcke? Eller borde jag istället satsa på en klassiker som äppelmuffins eller smulpaj? För mycket goda äppelrecept och för lite baktid, helt enkelt. 

Men plötsligt klarnade det vad jag skulle göra med ett visst annat äpple. Äppel- och päronskålarna från sommarloppisen. Det där typiska loppisköpet som man egentligen inte har en aning om vad man ska med det till men ändå bara måste köpa. Dom är ju som gjorda för våra nattduksbord att lägga småsakerna i över natten. Ett äpple till mig och ett päron till farsan. 

L:a Brukets doft Mörk Vanilj. Fortfarande topplaceringen bland doftljus.

Det är Mörk Vanilj jag vill sniffa på när vi kurar ner oss under täcket på höstkvällarna och kollar serier. För tillfället rullar Revolution och Sons of Anarchy på tv:n om kvällarna men den verkliga höjdpunkten för tv-hösten är givetvis säsong 3 av Homeland som rullar igång om några dagar. Som jag längtar.

När man får dille på pappersdiamanter

Det började med att jag vet en pappersdiamant som hamnade på marmorbrickan. Sen vek jag en till för att Viggo ville ha en blå. Sen vek jag en till och en till och en till. Ganska snart finner jag mig själv med fem pappersdiamanter i olika färger. Vad göra?

Det enda rätta var förstås att vika nio till och göra en mobil av dom. Idén att använda en gammal spännring (eller vad det nu heter) för broderi hittade jag här. Genialt.

Beskrivningen till hur man viker diamanterna hittar ni här.

Risk för överpiffning råder

Jag fortsätter att hämningslöst smacka upp saker i Viggo och Floras rum. Ett barnrum går ju inte att överpiffa. Eller? Efter idogt, men resultatetlöst, letande efter de perfekta boxarna som skulle bli hyllor vände jag mig desperat till min bror som jobbar på resturang. 

Lillebror levererade. Några lager vit färg och lite gröna mönster på tre gamla vinlådor och hyllorna var ett faktum.  

Ja, jag vet. Renhuvudet är fantastisk. Blev så lycklig när jag hittade det på Panduro. Diskuterade länge och väl med mig själv om det skulle målas i någon stark färg, decoupagas eller om jag skulle vara helt otippad och faktiskt måla det som en riktig ren.

Viggo har beställt minst ett renhuvud till, jag har planer på ett par andra hyllor, har sett den finaste cirkusdekorationen till sängen som jag måste sy, lite fler kuddar till myshörnan kan inte skada och bollmattan ska ju göras klar och läggas på golvet. Risk för överpiffning av barnrum råder.